Ibland blir det inte som man tänkt sig, man klantar sig, trampar snett, trillar, allting rasar, men man försöker endå resa sig igen och bygga upp det som rasat men man blir ner putad igen och allt man börjat bygga upp igen rasar åter en gång.. Så är det nog någon gång för alla. Alla har vi känt någon slags smärta. När man var liten var det skrap såren på sina knän nu är det när man får sitt hjärta krossat. Livet är ingen dans på rosor som alla säger, alla blir vi någon gång sårade, av en elak kommentar, putt i ryggen eller blir man sårad av någon man verkligen bryr sig om. Alla har vi blivit sårade någon gång på ett eller annat sätt, ibland blir det aldrig detsamma igen, men ibland läker såren med tiden och man kan le som man gjorde förr. Men man blir aldrig sårad på samma sätt en gång till, nästa gång är det en ny och annorlunda smärta man känner och det bildas nya sår som man åter får sy ihop, kanske denna gången kors styngd för att man ska vara säker på att inte såret ska rivas upp och smärtan åter ska komma tillbaka. Alla blir vi sårade och vi har alla våra egna sätt att läka dom på, vi alla tycker olika och har olika värderingar, det är något ingen någonsin får ta ifrån oss. Våran egna självkänsla och tankar är unika och är inte någon annan lik. Alla vi individer är olika det är så vi är skapade och vi kan inte dölja de hur mycket vi än försöker...

Såran kan vi sy ihop igen, men ärren finns alltid kvar...